I natt kom så svaret. Och det är lika bra jag säger det på en gång. Jag tror på total transparens. Det är därför jag bloggar, lägger ut kommentarer och brev men också försöker besvara så mycket som möjligt att den kritik jag fått, både positiv men framförallt negativ, offentligt. Men jag vill inte lägga ut svaret jag fick inatt. Det skulle bara göra att smutskastningen ökade. Om han vill lägga ut det, får han göra det själv.

Men i korta drag stod det att han tyckte jag skulle hålla mig till sanningen, att jag borde tagit detta med honom direkt och att jag borde tänkt på hans 7-åriga son.

Åren av misshandel är inget jag hittat på. Under gårdagen fick jag många brev från personer som gick i skolan samtidigt och som också upplevt samma behandling, flera som varit vittnen till det jag utsatts för mailade och bad om ursäkt för att de inte ingripit och en kvinna ur skolans personal skriver att hon kommer ihåg hur hon många gånger lät mig gömma mig i skolans bibliotek för att undkomma stryk.

Jag borde ha tagit det med honom direkt? Nej jag tycker inte det. Min magkänsla säger mig att om man inte förstått vad man gjort, inte ber om ursäkt och sen ber om en tjänst då tror jag inte ett direkt svar hade hjälpt nått nämnvärt. Jag tror att publicera konversationen var det enda rätta.

Jag borde tänkt på hans 7-åriga son? Ja det borde jag ha gjort. Jag borde inte ha hängt ut hans pappa. Inget barn ska behöva lida för något som de vuxna ställt till det med. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat räkna ut att det skulle bli så stort och att tidningar både i Sverige och Norge skulle skriva om det. Jag hoppas att vuxna i hans närhet kan förklara för honom vad det var som hände och att han inte har någon som helst skuld i detta.

Jag tror och hoppas ändå att det här kommer leda till nånting bra. Jag har fått hundratals brev från människor som själva upplevt mobbing och som känner sig styrkta när det gäller att säga ifrån. Som berättat om sin kamp och hur de tagit sig vidare. Jag har svarat på alla. Kinda kommunen har varit i kontakt med mig och vi ska se om vi tillsammans kan göra något konstruktivt av detta. Och kanske viktigast av allt: diskussionen om mobbing och hur man ska förhålla sig till det har kommit upp på agendan igen. Förhoppningsvis har också kommande skolminister läst om detta och fått sig en rejäl tankeställare. Det har i alla fall jag.

Kategorier: Blogg

77 Kommentarer

Jorunn Henriksen · 2014/09/25 kl. 11:48 am

Jeg mener at du gjorde helt rett. En som ikke klarer si unnskyld, har ikke lært.

linnea Falch · 2014/09/25 kl. 12:12 pm

Hei:-) jeg fikk frysninger av dette. Jeg har aldri blitt mobbet men jeg klarte på sett og hvis sette meg litt inn i din situasjon! Du burde kanskje ikke lagt ut navnet hans selv om jeg syntes det var bra også! Han burde kanskje tenke litt på konsekvensene selv? Det er ikke du som har ansvaret for hans 7 årige sønn, det burde han kunne tenkt, han burde unnskylds seg!

Dette var viktig! Takk for at du gjorde dette!!

Pernilla · 2014/09/25 kl. 12:13 pm

Du har gjort helt rätt hela vägen i den här karusellen! Jag tror att det har hjälpt så många, gett tröst till de som blivit drabbade själv, och lett till eftertanke för de som själva mobbade eller de som såg allt men inte gjorde tillräckligt eller något alls för att stoppa (jag passar in i det facket, tyvärr..)

Visst, du skulle inte lagt upp hans namn men det är inte så stor sak tycker jag.

Vad som är så sorgligt mitt i allt detta är att pizzeria-killen fortfarande inte har fattat det…. Tänk vilken chans han hade nu att ställa en del av det han ställde till tillrätta. Ni kunde träffats och pratat igenom hans upplevelser, dina upplevelser och ni kanske kunde mötts någonstans halvvägs. Vilken chans han hade att kunna sätta sig ner med sina barn och pratat igenom detta med dom.

Istället bestämmer han sig för att bli kränkt. Det hjälper inte honom vidare, det hjälper inte dig och det hjälper inte hans barn att bli bättre människor än sin far.

Fortsätt kampen, du hjälper många!

Mia Söderström · 2014/09/25 kl. 12:13 pm

Varför skulle DU tänkt på hans son? Om HANtänkt på sin son, skulle han bett dig om förlåtelse och förklarat för sin son hur fel han handlade när han barn och att han först nu förstått hur illa han gjort dig. Jag tycker du har gjort något alldeles fantastiskt.

    Lotta · 2014/09/27 kl. 7:02 am

    Håller helt med!

    Lina · 2014/09/27 kl. 7:14 am

    Sannerligen

    Peter H · 2014/09/29 kl. 7:03 am

    Kort och gott, helt rätt 🙂 Han fokuserar helt på sig själv och sin upplevda kränkta självbild.Han känner väl sanningen kommer ifatt och kämpar frenetiskt för att behålla sin självbild som älskvärd, genomsympatisk och ofelbar och att hela världen är emot just honom.

Göran Malmestedt · 2014/09/25 kl. 12:32 pm

Jag gillar dig!!! Ett bevis på att det finns riktiga människor som vågar. Du är ett sådant föredöme , så jag tror inte att du förstår hur stor du är…

Anette Andersson · 2014/09/25 kl. 12:47 pm

Du har inget att be om ursäkt för! Helt otroligt att det ännu idag fortfarande mobbas, utan att andra reagerar.
På skolor, på arbetsplatser och i vardagen. ,

Och de SOM reagerar…..NI ÄR BÄST!
Det är bara tillsammans som vi kan få bort mobbing, så tänk om ALLA skulle ta och reagera ….

Michael Garderud · 2014/09/25 kl. 1:06 pm

Oavsett om barn är inblandade så ska R kunna tänka, minnas, komma ihåg var han har gjort, inte förtränga förneka,köra på som om inget hade hänt. För det är precis det han gjorde. Hans personlighet är så uppenbar att han nu skyller på sin son för att ge dig skuldkänslor över det som hänt och kommit upp till ytan. Sådana människor är ytterst arroganta och saknar empatisk förmåga till en viss del utom då det gäller sin egen familj.Visst vore ett samtal den absolut bästa lösningen för alla parter. Men i nuläget känns det som det är R som ska ta första steget och träda fram MYCKET mera ärligt. Personligen så tror jag att R totalfegar istället med svansen mellan benen och gömmer sig bakom sin familj som skydd.Tycker du har tagit upp något stort och viktigt som berör många och kommer att beröra många framöver. En medial väckarklocka som vi alla behövdes väckas av. Mobbare som offer och som medmänniska. Kram / Micke

Karin Adelsköld · 2014/09/25 kl. 2:48 pm

Tack alla. Jag både skäms och är stolt. Och har som sagt, verkligen lärt mig mycket detta dygn.

Magnus Hedenmark · 2014/09/25 kl. 3:51 pm

Jag är ruskigt imponerad av hur du tacklar alltihop. Tar hand om dig själv och reflekterar samtidigt över varje steg. Vilket mod och ledarskap!!

Bissen Winroth · 2014/09/25 kl. 3:55 pm

Visst var du hård. Något “sarkastisk”. Och till och med lite hämndlysten…

Men min känsla, och erfarenhet, efter att själv varit hårt mobbad under lågstadiet, tagit ut min hämnd under många år på en oskyldig och senare i livet jobbat åt organisationen Friends i utbildande syfte…
Det är att en mobbare som inte kommit till insikt, om sin roll i förtrycket, i vuxen ålder heller inte förstår något annat än ren klartext..!

Men förhoppningsvis kan hans obehagskänslor gentemot sonen få honom att reflektera.

Dessvärre finns också risken att han fortsätter förneka och väljer vägen som fortsatt förtryckare eftersom vi i slutändan alla är individer som helt och hållet själva gör våra livsval.

Kram och sov gott Karin.

/ Bissen Winroth

Munk Sund · 2014/09/25 kl. 6:42 pm

Det finns ett sexistiskt begrepp – “mediahora”. Jag försökte hitta ett bättre alternativ, men misslyckades. Nu har du lyckats få vara med i Aftonbladet, två gånger, och hämnats på 20-30 år gamla oförrätter. Och, som av en händelse, hängt ut en 7-årig kille också. Känns det bra nu? Är du stolt? Jag hade ärligt talat inte hört talas om dig förut. Du är tydligen en “komiker”, “stand-upare”??? Stämmer det? Nja, för mig, och många andra, är du numera bara en bitter liten människa som utnyttjar sin inbillade höga status för att göra livet surt för andra. Och få rubriker. Du borde skämmas! Skulle jag börja hämnas på alla som gav mig stryk på 60-talet, i skolan, så skulle jag knappt hinna med något annat. Och jag har viktigare saker att ägna mig åt. Några “gamla mobbare” är mina kompisar idag, andra umgås jag helst inte med, och de flesta har “försvunnit”.

    michaela · 2014/09/25 kl. 7:35 pm

    Munk Sund: förutsätt gärna att hela världen utgår ifrån dig och dina upplevelser. Snacka om bitter människa! Och kalla kvinnan för mediahora tar bara priset. DU borde skämmas!

    Jag skulle gissa att du inte ens läst hennes svar på förfrågan. Pinsam är du iallafall.

      Munk Sund · 2014/09/25 kl. 8:58 pm

      JAG är inte bitter, jag lägger besvikelser och tråkigheter bakom mig och ser framåt. Istället för att grotta ner mig i vad som (i mitt fall) hände för 40 år sedan. Jag kallar inte fru/fröken Adelsköld för mediahora, du läser nog lite “snett”? Men nu har hon fått sina “15 minutes of fame” och är bortglömd om några dagar. För så särskilt rolig är hon ju inte, och en “komiker-karriär” känns lite avlägsen – eller hur?

        Maria · 2014/09/25 kl. 9:10 pm

        Hahaha!!

        Jenny · 2014/09/26 kl. 6:42 am

        Munk Sund- jag tycker att du är en mobbare själv som slänger dig med förminskning och härskartekniker. Om du har så mycket bättre saker för dig än att “hämnas” på dina f d mobbare förstår jag inte varför du lägger tid på någon som enligt dig är så obetydlig som Karin. Att du inte vet vem hon är säger nog mer om dina kulturella kunskaper än om hur känd hon är.

        xplqt · 2014/09/26 kl. 10:27 am

        Fortsätt du med att baka pizza och låt oss vuxna diskutera i fred!

        Sarah Widell · 2014/09/27 kl. 6:55 am

        Du låter jättebitter munk sund. Och otrevlig. Du låter inte alls som någon som förstår hur det är att ha varit mobbad utan du försvarar dig som om du känner dig träffad. Gissar att du varit en mobbare själv. Skulle inte förvåna mig alls om det är du som är Karins mobbare (vad han nu heter). Låter så. Det är ju inte så att Karin började gräva i gamla oförätter helt plötsligt. Hon blev ju kontaktad av sin mobbare (dig?). Då har man rätt att reagera.

    Mary · 2014/09/26 kl. 11:19 am

    Det är så otroligt genomskinligt att du är ngn i mobbaren som “hängdes ut” eller möjligen personen i fråga själv. Pinsamt är vad ditt svar är, istället för att ta ansvar försöker du/ni köra med samma spå, dvs mobbning, härskartekniker och att förminska personen i fråga. Ett misstag el att ngn konfronterar en med ngt man gjort som är “dumt” eller man ångrar är en möjlighet till utveckling, till eftertanke, att förlåta sig själv, andra och att kanske även bli förlåten av den man sårat eller gjort illa. Det enda du åstadkom med ditt inlägg var att få alla att inse hur tragisk du är som människa, hur liten, outvecklad mentalt och småsint du är. Att se dig för den mobbaren du är. Jag tycker ärligt talat synd om dig. Du, eller “din polare” hade chansen…möjligheten..att förändra något, att göra ngt bra, lyfta det här till ngt större. Men istället för att resa sig och komma tillbaka som en bättre, mer erfaren och eftertänksam människa så valde du/ni att stoppa huvudet i sanden och fortsätta leva som inget hänt. Jag tycker synd om det 7-åriga barnet, men mest för att hen har en förälder som du som uppenbarligen inte kan lära hen vad som är rätt/fel, att stå för sina misstag och ta ansvar som en bra medmänniska.

    Magnus Dahlberg · 2014/09/26 kl. 1:15 pm

    Munk Sund. Bland det mest pinsamma jag läst på länge!
    Du kan ju åtminstone skriva ut ditt namn och offentligt stå för det du säger, men inte ens det lyckades du med

    Jonas Lindqvist · 2014/09/26 kl. 6:25 pm

    Hej på dig. Hoppas du inser att du just mobbat, några år som gått och lite ny teknik var tydligen det som krävdes. 100 kramar till dig så du äntligen växer upp. Men framförallt, som min minstingar säger – “stjärntals” kramar till Karin. Go girl! 🙂

Anette Forsling · 2014/09/25 kl. 6:52 pm

Hej Karin,
Min sambo är lärare på Värgårdsskolan, och ingår i trygghetsteamet – som förmodligen inte fanns när du gick där.

Han hälsar att du mer än gärna får/kan komma dit och prata om mobbing.

Man far lite illa när man läser vad du blev utsatt för. Tack och lov verkar det som du mår bra nu.

Varma hälsningar från Rimforsa

    Karin Adelsköld · 2014/09/25 kl. 8:19 pm

    Åh vad bra! Jag har hört att det görs mycket mer där nu. Jag håller på att prata med kommunen också om vi kan få till nån temadag eller något. Kram och hälsa tillbaka!

Sophia · 2014/09/25 kl. 7:09 pm

Hej, bra hanterat tycker jag – visst kan Pizzamannen känna sig kränkt (men isåfall varför, om han inte tycker ngt fel begåtts?) men bara pga den oväntade spridningen. Du mötte snabbt upp med förklaringar (inte pudel, men det här var ju privat från början förstår man) ta inte åt dig av negativa kommentarer och sov gott, du har försökt hålla detta på saklig o-egennyttig nivå. Heja! 🙂

Yvonne · 2014/09/25 kl. 7:36 pm

KARIN,

Brukar aldrig gå in i såna här debatter eller svara på blogginlägg. Men jag måste bara få säga att jag tycker du gjorde helt rätt. Han försöker bara projicera över skulden på dig.

Härligt skrivet, bra gjort!

Varm kram
Yvonne

Nadia Melin · 2014/09/25 kl. 8:18 pm

Hej!
Han försöker projicera över skuld till dig, vilket är oroande. Och det är nu viktigt att du INTE tar åt dig och känner skuld.
Att han blandar in sitt barn som ett vapen för att få dig att må dåligt är verkligt egoistiskt och visar att han inte förstått
Han borde själv insett att detta öppnar upp för honom att ha ett mycket viktigt samtal med sitt barn om hur fel han gjorde och hur dåligt det fick dig att må. Plus att han borde försöka hitta någon form av ev svar på varför han som liten hade ett behov av att göra så? Vuxenvärlden såg inte honom? Han ville bli sedd? Vilka var hans behov? Är de boven fortfarande otillfredsställda? Osv

Anna · 2014/09/25 kl. 8:24 pm

Karin,
Jag tycker allt du gjort dessa dagar varit så stort. Debatten som blivit upptar just nu hela mig. Det som gör mest ont är att jag tyckar att han faktiskt på nytt mobbat dig genom att erbjuda dig jobb på en simpel pizzeria. Du är mycket bättre än så och det tror jag han vet. Men nu är det visst synd om honom…
Kram till dig!

Cathrine · 2014/09/25 kl. 8:29 pm

Jag tycker att du har hållit en bra ton i alla dina inlägg, och hade han från början bett om ursäkt och sagt att han ångrar vad han gjorde, så skulle inte hans 7—åring fått ta smällen för detta, så det får han faktiskt ta ansvar för själv.
Jag gick själv på samma högstadieskola men inte samtidigt och det förekom mobbning där då (även om jag inte blev drabbad personligen) och för bara några år sedan vet jag att det också var ett problem på skolan som man inte lyckades lösa. Därför tycker jag att det är så bra att det faktiskt blev så stor sak av detta. Nu måste kommunen och skolan ta tag i problemet och det har öppnat en diskussion som förhoppningsvis gör att elever runt om i landet rannsakar sig själva och kanske någon kan undgå att bli mobbad tack vare detta.

Bissen Winroth · 2014/09/25 kl. 10:44 pm

Läste något där uppe om “Mediahora” och annat som inte bidrar till en mjukare värld för någon av oss.
Men så tänkte jag som såhär:
“Men varför inte…”
Se till att vara en riktig “Mediahora” i det här fallet och gå all in.
Ta fighten.
Ta smällarna.
Var en ambassadör!
Att lämna ut sig själv och ta hård kritik är hemskt.
Men för den stora skaran f.d. mobbade, de idag mobbade och alla gråtande föräldrar, så förblir du en hjälte.
(Och visst fan kan du fortsätta med “komiker-karriären)
; )

    sandra · 2014/09/26 kl. 5:56 am

    Vilket håll käften bra svar på tal till Mr Know it all Munk sund. Det är uppenbart att alla som blivit mobbade handskas med det på olika vis. En del väljer att glömma och förlåta (vissa mobbare) och andra väljer att berätta sin historia och kämpa för att fler inte ska få uppleva samma sak (oavsett om historian är 2 eller 40 år gammal). Jag vet inte om det bara är jag, men det känns som att den som är vinnaren här är Karin. Sorry Munk sund.
    Det är såna modiga människor som Karin, som delar sin historia, som kan få andra som blir mobbade att sluta ta skit eller att de äntligen vågar berätta för någon annan om sina hemskheter. Med andra ord ett steg till att stoppa mobbning. Kan man inte se detta så är man antagligen en kombination av blind och trångsynt.

    Nä fy tusan. All heder till dig Karin som vågar dela dina hemska barndomsminnen och väljer att kämpa mot mobbningen istället för som vissa andra, glömma. I det här finns det ingen annan vinnare än du Karin, oavsett vad andra trångsynta människor anser.

    Säger som en barndomsidol sa i tv rutan en gång i tiden “Ta ingen skit!”.

    Hälsningar från en fd Kisabo

Tanja W. · 2014/09/26 kl. 12:43 am

This is slander, and very trashy behaviour, indeed. I hope he’ll sue you for what you’re worth.

    Karin Adelsköld · 2014/09/26 kl. 6:33 am

    Considering the background story, a legal process had been very interesting indeed.

      Dennis Lundqvist · 2014/09/27 kl. 3:19 am

      Thumbs up, Karin!

    Ana · 2014/09/27 kl. 6:58 am

    Pleeeeease. Are you serious?!?!?

Lotta · 2014/09/26 kl. 1:50 am

Väldigt starkt gjort av dig, Karin, att orka och våga “göra upp” med ditt förflutna. Det borde din plågoande (som vad jag förstår tyvärr var en av flera mobbare) också göra. Det är ENBART genom insikt över vad som faktiskt pågick och med en uppriktig ursäkt till dig som denna person kan gå vidare i livet och lära sig något av det inträffade. För att komma dit behöver han erkänna för sin son, för alla andra och inte minst för sig själv, att det hände och det var inte ok! Visst, han var också ett barn och mådde kanske dåligt över något, men det är ändå ALDRIG NÅGONSIN ok att trycka ner, frysa ut, handgripligen slå eller verbalt misshandla en annan människa. Aldrig. Det borde han om inte annat vilja förmedla till sin son.

Så till dig Pizza guy vill jag bara säga; Insikt och Ursäkt!

Karin; heja dig! Kram /Lotta

charlotte · 2014/09/26 kl. 5:07 am

Lätt att köra sonen som samvete.. Lågt. Vilket ägg han verkar va. Stå på dig!

Marko · 2014/09/26 kl. 6:17 am

Helt rätt, han fick smaka på sin egen medicin. Det är inget att be om ursäkt för när du nu äntligen orkade och kunde ta debatten. Payback is a bitch.

Stefan · 2014/09/26 kl. 6:50 am

Helt rätt gjort av dig, många borde göra exakt som du Karin.
En fråga bara, hatar det inte mobbning i Sverige, mobbing är väl från engelskan/amerikanskan?

Stefan · 2014/09/26 kl. 6:50 am

Heter =)

Maria · 2014/09/26 kl. 6:55 am

Du har gjort helt rätt, intressant att personen tycker att du skulle tagit hänsyn till hans son, fast såklart, jag glömde, du är ju kvinna, och då måste du ju visa hänsyn och ta ansvar för allt och alla, och särskild omtanke måste du visa män som utövar våld!

OBS jag tillhör ironiska generationen!

Pia · 2014/09/26 kl. 7:02 am

Du har inte gjort något fel alls.
Hade han haft något som helst samvete eller känt skuld eller förståelse för vad han gjort hade han offentligt bett om ursäkt och förklarat för sin son hur man inte ska göra eller bete sig mot andra människor.
Jag mobbade andra som barn och har försökt göra bot mot det både genom att be de jag mobbade om ursäkt, agera starkt när jag ser mobbning och också förklarat för mina barn hur man själv mår när man utsätter andra för mobbning.
Han borde skämmas inför dig, alla som läst men framför allt inför sin son.
Hoppas verkligen det här ger ringar på vattnen och det kommer ut nåt bra av allt.
Lycka till
Pia

Torgny · 2014/09/26 kl. 7:05 am

Du skriver att du både skäms och är stolt, vad är det du skäms över, känslan av att vilja “ge igen”?

Jenny · 2014/09/26 kl. 7:28 am

Tack för att du skrev som du gjorde! Jag tycker att du kan skippa skäms-känslan helt!
Om han skäms så säger jag bättre sent än aldrig! Han kan ta det som en förevändning och tala med sin son och förklara hur man inte beter sig mot andra människor.
Kramar från ytterligare en mobbad.

Maria Norman · 2014/09/26 kl. 7:44 am

Karin, du är en sann förebild och du gjorde helt rätt! Ingen ska behöva stå ut med det som du fick utsättas för. han borde fan skämmas än!

Mattias · 2014/09/26 kl. 7:55 am

Dags att gå vidare i livet kanske?
Eller…?
Jätte tråkigt att du blev mobbad men det hör barn och ungdoms tiden till för många där ute men du är nu vuxen och har ett liv du bör vara stolt över.
Allt gnäll om hur ” synd det är om alla som nån gång råkat ut för något ” börjar bli uttjatat.
Det finns folk som har det värre än dig som till motsatsen INTE får tröst och pepp av 1/3 av svenska folket

    Tyckmyckna · 2014/09/26 kl. 9:06 am

    Såvitt jag förstår HADE hon gått vidare, tills mobbaren hörde av sig igen, låtsades som om de var kompisar, och bad om en rätt stor tjänst.Eftersom han tydligen inte hade en tanke på hur han hade betett sig kanske det var på tiden att han fick höra det i klartext.

      Dennis Lundqvist · 2014/09/27 kl. 3:26 am

      Exakt vad tänkte också. Dessutom anser jag att han fortsatte mobbningen genom att “erbjuda” henne ett gig på en … pizzeria!!??

    Lisa · 2014/09/26 kl. 12:33 pm

    Hör det till att bli mobbad när man är i barn/ungdomstiden? Hur i hel—e tänker du nu? Den absolut mest korkade mening jag NÅGONSIN läst!
    Med den korta meningen anser du att det är ok med mobbing. Eller?

      Dennis Lundqvist · 2014/09/27 kl. 3:32 am

      Nej, det var nog inte så hon menade. Hon menade att det fortfarande än idag är mer vanligt förekommande, än man vill tro, för många barn att de mobbas.

    Maria N · 2014/09/26 kl. 1:08 pm

    Med din kommentar verkar det ju ganska uppenbart att du var en av de som mobbade andra under skoltiden. Mobbning är absolut ingenting som “hör barn och ungdomstiden till”, tvärtom så ska alla barn och ungdomar få lära sig i såväl skola, men framför allt hemifrån (!) att det aldrig är okej att mobbas. Mobbning förstör livet för tusentals barn enbart i Sverige var dag och ibland ger det men för livet; det kan aldrig vara okej.
    Vänta bara tills dina egna barn någon gång i framtiden kommer hem och gråter varje dag, då får du se hur mobbningen är något som “hör till” när man växer upp. Fast förresten är det kanske bättre om du aldrig får några barn, du verkar inte vara tillräckligt mogen för det.

    Ana · 2014/09/27 kl. 7:01 am

    Fast HAN kontaktade HENNE, då måste hon få reagera, eller tycker du vi ska leva i ett håll-käften-och-lid samhälle?

lisa · 2014/09/26 kl. 8:05 am

du bär inte ansvaret för något annat än dina egna misstag. kanske var det ett misstag att publicera hans. att det spreds i media det får media stå för. du har också bett din plågoande om ursäkt. för alla kan göra fel.men alla har tyvärr inte förmågan att be om ursäkt, eller ens förmåga att se att de borde be om ursäkt…

Peter · 2014/09/26 kl. 8:32 am

Hej Karin!
Mobbing är något av det värsta ett barn kan råka ut för!
Skäms inte, var stolt!!
vad gäller hans son så är det ju inte din skuld att han inte kan hantera det på ett bra sätt.
Stå på dig, jag är övertygad att det du nu satt igång kommer att hjälpa många utsatta barn.
//P

Gunnar · 2014/09/26 kl. 9:30 am

Jag tycker inte så synd om hans sju-årige son. Det här blir väl ett ypperligt tillfälle för pappa att förklara för sin son vad som kan hända om man mobbar någon.

Millan · 2014/09/26 kl. 11:53 am

Hej Karin,
Din plågoande kan åtminstone skylla på att han var ung och dum. Vad kan man säga om dig? Jag känner starkt för din historia om en skoltid kantad av mobbing, delar av den känner jag igen från min egen. Men att hänga ut en annan människa offentligt på det sätt som du, i kraft av din mediala status, har gjort är lågt och väldigt sorgligt. På vilket sätt är du bättre än honom? Nu är du också en mobbare, Karin. En vuxen sådan.

    Karin Adelsköld · 2014/10/01 kl. 11:24 am

    Jag menar att jag inte hämnades på den kille som slog mig när han och jag var 15. Jag menar att jag hämnades på den kille som förolämpade mig när både han och jag var 41. Alltså han är vuxen nu och kunde tagit ansvar nu. Han har absolut ingen anledning att höra av sig och be om en tjänst mot bakgrund av vad som hänt. Har du följt det jag skrivit så vet du att jag inte är glad över utvecklingen. Och jag har verkligen frågat mig många gånger om vem som är offer eller förövare nu..

    F · 2014/10/08 kl. 10:15 pm

    Han hörde av sig igen som VUXEN. Vad har han att skylla på nu? Någon gång ska man väl ändå få säga ifrån på skarpen vilket Karin gjorde. Att det sedan spreds så utanför hennes blogg visar hur uppdämt behovet var av att diskutera ämnet mobbning.

Perlan · 2014/09/26 kl. 12:06 pm

När jag läste hur han reagerat fick jag för mig att han inte alls förstår vad du pratar om gällande de övergrepp du beskriver. Vad det beror på tänker jag inte sia i, men om jag utgår ifrån att det faktiskt är sant… Ja, då kan ju inte ansvaret läggas på honom. Jag tänker alltså lite i linje med hur rättsväsendet i Sverige fungerar. Fanns det inga friska personer, förslagsvis vuxna, i din omgivning som kunde hjälpa dig, alla dessa år..?

    Karin Adelsköld · 2014/10/01 kl. 11:21 am

    Undrar om det är så att så fort man kallar det mobbning och inte misshandel så är det som om andra regler gäller? I 6:an hade vi möte med föräldrar och barn. Efter det blev allt värre. det var ju väldigt tydligt varifrån kritiken kom (mig och mina föräldrar) I högstadiet tog vi upp det några gånger men min klasslärare var nästintill också utsatt av det här gänget och vågade väl inte heller. Skolledningen visste men ville inte kännas vid. Själv var jag nog så van vi att vara mobbad att jag tänkte lite att det skulle vara så. Min överlevnadsstrategi var att hålla låg profil… Nått som jag de senaste åren har blivit expert på att inte göra hehe

Björn Helmer Gustafsson · 2014/09/26 kl. 6:05 pm

Karin
Det som måste ut kommer ut så du behöver inte be om ursäkt för något. Min ömma mor brukar säga att sanningen kommer alltid i fatt en.

nina · 2014/09/26 kl. 7:07 pm

Du är inte skyldig honom någonting. Människor har inte en tendens att hitta på saker som mobbning o misshandel, men någonting måste han säga till sin fördel.
Det var starkt och inte mer än rätt gjort av dig att hänga ut honom. Jag tycker att du inte ska lägga din energi på att förklara varför du gjort det. Syftet är uppfyllt: mobbning är i rampljuset igen och där ska den vara tills vi hittar ett sätt att försvara våra barn och ungdomar från såna idioter. Hoppas hans son får vettigare uppfostran o inte brås på far sin.

Camilla · 2014/09/27 kl. 6:40 am

Stå på dig! Om detta dessutom kan bidra till att mobbing uppmärksammas än mer på skolor runt om i landet är det jättebra! Inget barn skall behöva gå igenom vad du gjort!

Jag vill också passa på att tacka för den dag 2012(?) du var konferencier hos oss på Specsavers Optik! Du var helt fantastisk och vi skrattade så vi hade ont i magen!!!

Johan Olofsson · 2014/09/27 kl. 8:25 am

Kanske överdriver jag, om jag skriver att jag blev “besviken” över din offentliggjorda ursäkt, Karin.

Din självkritik kan jag inte gilla.
Mobbaren har gjort sig förtjänt av att äntligen …ÄNTLIGEN !!!… möta motstånd.

Det har han gjort sig förtjänt av genom sina handlingar nu, genom det han säger och skriver som vuxen.

Det är mobbaren, inte du, som är ansvarig för den sjuårige sonens lidande.

Det har i debatten påståtts att du skapat ett “drev”. Det är ett verkligt egendomligt påstående, som snarast vittnar om hur fort betydelsen av ord devalveras.

De massmedia som rapporterat om denna nyhet har dels gjort en vettig nyhetsbedömning, dels såvitt jag sett dolt den stackars mannens namn. Det är knappast något massmediedrev som har uppstått, men även _om_ ett sådant skulle ha uppstått så vore det ju inte ditt ansvar, utan de redaktörers som dag efter dag rapporterade om affärens utveckling.

Det är egendomligt hur svårt det ska vara att lägga ansvaret för vars och ens handlingar hos denne och inte hos någon annan.

    Karin Adelsköld · 2014/10/01 kl. 11:13 am

    Men jag tror om vi ska komma nånvart måste man ha just självkritik. Jag kan liksom inte vara helt transparent åt ena hållet utan att vara det åt andra. Dvs om jag nånstans känner mig som en skit måste det också få komma fram.

Anneli Dubra · 2014/09/27 kl. 8:41 am

Hej Karin!

Starkt gjort av dig! Bravo!! Tycker inte alls att du skulle behöva tänka på vilka konsekvenser hans barn skulle få…det får väl mobbaren själv göra och förklara…Nej, fram i ljusest bara med alla oförrätter all mobbning som människor fått stå ut med. Mobbning som får en att tro att man är ensam om det, bara jag är “så dum” . Ska du nu också behöva hjälpa honom??? Aldrig tycker jag iaf. Självklart är det inte hans barns fel…men vad har det med saken att göra? Och bara det att komma “krypandes” nu när du är känd…botten!!

Kram och stark fortsättning i livet!!
Anneli

Amn-Sofie Hultgren · 2014/09/27 kl. 5:10 pm

Hej Karin!
Be inte dina f d mobbare om ursäkt. Snälla gör inte det. De är dem och nu denna man som skrev till dig och hade mage att be dig komma och uppträda som ska be om ursäkt!!! Eftersom han uppenbarligen inte förstått så är det inte mycket att göra åt. Ta inte åt dig om vad han skrev om att hänga ut hans son. Bullshit säger jag! Han vill bara utnyttja situationen och åter igen försöka få trycka ner dig. Gå vidare nu och lägg inte mer energi på denna person. Stor kram och all lycka i fortsättningen! P.S Känns kul att alla mina döttrar gått i och går i samma skola som du en gång gjort.

Louise Thorén · 2014/09/28 kl. 5:50 am

<3 <3 <3

lelle · 2014/09/30 kl. 7:24 pm

Hej,
gripande historia.. det är så lätt att ta ditt parti. Det gör jag gärna, skulle önska att INGEN blev behandlad som de behandlade dig… vidrigt…Meeeeen, tänk att du sjönk till Raffes och Svennes nivå!?
Nåja, du har nog haft dina samvetskval:)
Du fick din hämnd, han fick ett litet helvete.
Hela historien är så tragisk.
Hoppas bara att hans 7-åriga son inte blir drabbad;-)
Hejjar på dig…med lite eftertänksamhet dock 😉
hej hej…

    Karin Adelsköld · 2014/10/01 kl. 11:10 am

    Håller med dig. Jag sjönk verkligen på vissa sätt. Men till samma nivå? Tror inte det är så enkelt. Kanske är min handling värre eftersom jag är vuxen nu och han var barn då? Kanske var min handling inte alls så hemsk eftersom jag ju faktiskt bara la ut ett svar. Det var inte jag som delade tiotusentalsgånger. Kanske kan man inte jämföra alls för det är olika saker? Jag tycker debatten som kommit ut av det här är jätteintressant. Jag tror också mycket av det som diskuterats är bra. Framförallt har jag lärt mig att det är oerhört svårt att veta vad man ska göra.

      Lelle · 2014/10/01 kl. 10:33 pm

      Haha, du är Klok också 🙂 Tack för ditt svar!
      Nej, det är inte så lätt att jämföra, Tänkt vilken “Makt” sociala medier har idag, du la ut ett svar….VIPS så var detta spritt över halva världen…men små klick:)
      Debatten är livsviktig, önskar att mer folk ville föreläsa om mobbing, framför allt i skolorna…jag vet EN skola som skulle behöva detta.

      ticketack Karin

    F · 2014/10/08 kl. 10:08 pm

    Man orkar inte bara bita ihop och se glad ut när skiten kommer mot en.

lelle · 2014/09/30 kl. 7:26 pm

BTW…Ser snygg och glad ut hos jenny 😉

Per johnson · 2014/09/30 kl. 10:40 pm

Hej Karin!

Önskar ofta att fler varit ” på riktigt” har bott i norrbotten ett tag som inflyttad från sthlm.
Är idag 50 bast och känner mig både mobbad och utfryst. Därför att jag i mitt arbetet inom marknad och försäljning både syns och hörs, mer än norrbottniskt “lagom”.
Har aldrig känt denna ilska att man trycker ner och smutskastar människor som är framgångsrika. Det är fult att vara framgångsrik. Helt sjukt!

Vi har massor med bra saker i de norrbottniska, vår skärgård, universitet, kulturutbud, idrott på elitnivå samt fine dining.

Men att vara profet i sin hemstad , No No.

Vore väldigt trevlig att diskutera jantelag och skadeglädje med dig på något cafe i sthlm.
Vad säger du Karin?

    Karin Adelsköld · 2014/10/01 kl. 11:06 am

    Jag vet ju hur det känns att komma utifrån Per och också hur det är att ha föräldrar från stan och flytta till ett litet samhälle. Som så många andra saker tror jag skadeglädjen eller utanförskapet handlar om rädsla innerst inne. Sen är det väl det där med att vara lagom som spökar fortfarande i Sverige. Jag bodde i USA ett år och var helt chockad över hur de hyllade och skröt med sin egen och andras framgång. Det var nästan för mycket åt andra hållet.
    Men jag är så ledsen att du känner dig utanför. Min strategi har alltid varit att om jag inte fått tillhöra ett sammanhang så har jag skapat mitt eget sammanhang. Nu med internet finns det otroliga möjligheter att hitta andra som förstår en. Även om man inte bor i samma stad. Om du inte gjort det, gör det. Hitta de som gillar, förstår och uppskattar dig. Det är du (och alla) värd! kram

F · 2014/10/08 kl. 10:06 pm

Kanske han slutar med sin mobbningsattityder om det nu påverkar hans son. Att du försvarade dig mot honom tycker jag är jättebra. Typiskt drag hos mobbare att de vill att allt motstånd ska tystas ner och tas bakom stängda dörrar.

Skriv et svar

Din e-mailadresse vil ikke blive publiceret. Krævede felter er markeret med *