Min stjärt är en fin brie

Idag fyller jag 41 år. Och jag älskar det. Inuti känner mig liksom precis som när jag var 21 eller 31. Fast lite coolare. Lite mer avslappnad. Jag tycker inte att ändrats så mycket alls egentligen.

Men så häromdagen hittade jag en bild i min telefon på en tantrumpa som jag inte kände igen. Det visade sig vara min son som tagit bilden. Och att rumpan tillhörde mig! Man ser ju nästan aldrig sin rumpa bakifrån så jag blev helt överraskad – jag har fått en tantrumpa! Jag mindes min rumpa som liten (nåja) och hård men istället visade sig att jag hade en platt, mjuk och lite hängande stjärt. Just en sån som sitter på en kvinna som levt några år. Och vet ni -jag blev glad! Det finns nått så himla fint med tantrumpor. De är liksom som en trygg, stor, varm påminnelse om att här finns en kvinna som levt länge nog att ha koll på läget. En stor rumpa på en damsadel, i ett par höga shorts eller i en baddräkt, det är kvalité mina vänner.

Inte så tränad eller smärt som den en gång var men en som sitter mjukt och tryggt på livets pinne. För att citera Sharon Stone min rumpa är som en fin mogen brie. Grattis till mig!