Jisses vilket känsligt ämne det här med skönhetsoperationer är! Så utskälld som jag blivit de här dagarna var det läge sen jag blev. Slutsatsen folk har dragit är att jag är en antifeminist, en mobbare och en dålig förebild.

Om vi backar bandet lite för er som inte hängt med: Laila Bagge nämner alltså i sin nya podd, i en bisats, att hon funderar på att lyfta brösten.

Ur podden:

Laila: Charles, jag pratar om jag ska hissa upp tuttarna eller inte. De är lite ledsna, så de kanske ska bli lite mer pigga. Har man ammat två barn så kan de bli lite ledsna. Men jag ska inte stoppa in någonting. De kanske bara ska hissas upp lite.

Anders Bagge: Jag är inte ett dugg intresserad av dina bröst. Men jag tror att folket är det. Kan ni skicka in förslag? Så här tycker vi att Bagge Wahlgrens bröst ska se ut.

Efter att uttalandet omskrivits av båda kvällstidningarna ifrågasätter jag varför Laila var tvungen att prata om detta i media med tanke på den förebild hon är. Jag ifrågasätter INTE att hon vill operera brösten (alla har rätt till sin kropp) men jag undrar varför hon bjuder in till denna diskussion offentligt? Även om det gör det skämtsamt. Måste vi ha mer fokus på kvinnors operfekta kroppar? Nej jag tycker inte det. Men sen gör jag som Anders Bagge uppmanar i podden: jag skickar in förslag på hur hennes bröst ska se ut: jag tycker de ska bevaras som de är.

MEN SE DET SKULLE JAG INTE GJORT

Kvinnor har rätt till sin kropp meddelar hundratals kvinnor (och några män) i mail och blogginlägg. Och ja, precis så är det. Jag har aldrig skrivit nått annat. Men jag har ifrågasatt vad man egentligen ska och bör prata offentligt om. Jag säger inte att jag har rätt. Jag säger inte att jag har lösningen. Men jag undrar om det egentligen är så bra? Jag har inte hånat, jag har försökt förstå hur Laila tänkt. Hon som är en fantastisk förebild i övrigt borde tänkt på detta. Visserligen ifrågasatte jag ironiskt men det var inte menat som hån. Jag tror inte Laila menat att håna alla oss som har ledsna bröst heller, men det var många som tolkade det så också kan man läsa i kommentarerna.

Den feministiska debattören Katerina Janouch skriver på min Facebook: ”Kan du inte låta Laila vara ifred? Fyfan så osmakligt. och ni andra som gottar er, skäms”.

Men både Anders och Laila har bjudit in till offentlig bedömning. Laila satte själv fokus på frågan och Anders ber om att vi ska skicka in kommentarer om hennes bröst. De sa det med humor, men jag svarade också med humor.

Kanske ledarskribenten Eva Bofride på Gotlands Allehanda har svaret på varför reaktionerna mot mig blev så omfattande: ”Det är inte feministiskt korrekt att kritisera andra kvinnors val om den egna kroppen. Något som alltså Karin Adelsköld aldrig ens hade gjort. Kvinnor får alltså inte kritisera vad offentliga kvinnor gör och säger i det offentliga rummet för att det inte främjar systerskapet. Alla får vara som de vill förutom de som inte är som vi?”

Artisten Pernilla Andersson bloggar och är inne på samma bana i sin blogg: “Jag tycker man får göra som man vill med sin kropp, men jag tycker INTE att man måste prata i media om det, särskilt inte när man sitter i en jury och väldigt många unga tjejer lyssnar på ens åsikter, hur dumma de än är. Kanske är jag gammalmodig, men i min värld ska man, nej, MÅSTE man ta ansvar för hur man pratar, OM man ska prata i media. Jag har ammat, jag har bröst och de ser inte ut som när jag var 20, det är för att jag fyller 40 och är en MÄKTIG MORSA. Som har fått pris av George Martin. FAST tuttarna är annorlunda nu”.

Men Anders Bagge, som alltså bett om kommentarer på sin exfrus bröst, hade inte riktigt tänkt sig såna kommentarer utan kontrar på Facebook under länken till Pernillas blogginlägg: ”Tycker bara att du och Pernilla gör bort er nu!”

Jag ville ha debatt om detta. Och det fick jag. Jag ville aldrig såra Laila (och jag vet inte ens om jag gjort det. Hon har varken svarat eller kommenterat). Många hänvisar till mobbning men det tycker jag inte man kan kalla det. Jag har bara kommenterat en öppen offentlig och dessutom rejält marknadsförd podd i ett ämne som jag brinner för. Detta har jag gjort i två blogginlägg på min privata personliga blogg (tillägg: alltså inte som debattartikel eller i större forum). Frågan är dock vad man ska kalla alla taskiga kommentarer som både hon och jag fått i den här diskussionen som fullständigt spårat ur? Och vem ska ta ansvar för dem?

Bröstbråket har också visat att en skönhetsoperation kan försvaras utifrån feministiska värderingar, oavsett vad. Men att som kvinna ifrågasätta vad en annan kvinna säger offentligt, det är att svika systerskapet. Det tycker jag känns mer som censur än systerskap om jag ska vara ärlig.

Och så vill jag vill avsluta med vad Emma Hamberg Lindroth skrev i ett inlägg på min Facebook.

“Jag säger bara så här. Vi kan sitta och titta tillbaka historiskt, oja oss över kvinnor som band sina fötter, opererade bort sina revben etc för skönhetsidealen då. Idag är PRECIS samma sak. Att vi människor ska lägga ner massa pengar på att jaga kroppar vi inte kan få på annat sätt. Försöka se ut som 23-åringar när vi är 43, det är en kamp vi aldrig kan vinna. Tänk om vi slapp den inre kampen? Tänk om vi kunde lugna ner oss lite på just den punkten. Så mycket energi som skulle bli över, som vi skulle må jävligt bra av. Visst får vi göra vad vi vill med våra kroppar, men är det verkligen vad vi vill hela tiden? Eller är det vad en väldig massa industrier tjänar pengar på? Vem drar hem vinsten? De har skött det smart. Nu framstår operationer som människans eget privata val – något alla har rätt till. Tjoho tjohej. Men allt hör ihop, allt är politik på olika sätt och om du är en publik person – går ut och snackar om att operera dig och dina bröst så säger du någonting med det. Du skickar ut signaler och får stå för det. Precis som jag kan stå för att jag med tre döttrar vägrar att skönhets-operera mig, för jag vill visa att man funkar alldeles utmärkt ändå. Att den mallen som målats upp faktiskt inte är facit. Jag är mitt eget facit”.

Kategorier: Blogg

1 Kommentar

Tomas Borg · 2014/11/04 kl. 8:06 pm

Jag förstår inte riktigt den här debatten om bröst! Det borde väl vara det självklaraste i världen att man ska få se ut som man vill och att vi människor inte ska inhysas i en viss mall. Det är två sidor av detta! Det ena är vilken syn vi har på våra egna kroppar och det andra är betraktarens syn. Det tänker jag att det varierar från person till person! Personligen har jag alltid tyckt att kvinnor som är sig själva och står för det och är natursköna alltid har tilltalat mig. Sedan om det är någon skavank här eller där är inte hela världen men allt sammantaget betyder mycket för åtminstone hur jag ser på en kvinna. Vi borde vara stolta över oss själva och våra kroppar!! Det är väl ett mirakel att de funkar så bra som de gör!! Sedan vet jag också att det kan se olika med det men överlag är det otroligt att vi funkar som vi gör!!

Skriv et svar

Din e-mailadresse vil ikke blive publiceret. Krævede felter er markeret med *